Det är en månad och två dar sen jag slutade med innebandyn nu och gav upp min karriär! haha, neej karriär hade jag nog aldrig inom den sporten! Det känns som om det var mycket längre sen... Men kanske var det redan innan sommaren som jag bestämde detta för mig själv? Men att beslutet om att lägga ned tvåan gjorde de bara säkrare?
I alla fall så är jag förvånad över att jag inte saknar det mer (eller är jag de?). För egentligen är det inte sporten som jag saknar. Visst, det är jättekul med innebandy annars skulle jag ju inte ha spelat det så länge. Men det jag saknar mest är lagspelet och själva laget. Det blir rätt trist i längden att alltid träna själv, aldrig ha nån som riktigt "puschar" en och alltid få kämpa själv... Laget vi hade för några år sedan, de laget saknar jag mest. Jag kommer aldrig glömma alla stunder jag haft med innebandyn och laget.
Alla cuper, läger, träningar och speciella händelser. USM 2006, jag bara ler vid tanken på det. Innebandyskolan också, så skoj! Och så det där lägret i Selets bruk för en herrans massa år sedan! När vi letade älgbajs i skogen, haha! Det är liksom dom där speciella sakerna som man kommer ihåg mest! Allt sånt som hänt. Lucia tåget 2006 också, vilket annat lag har alldeles eget luciatåg bestående av tränare och föräldrar som kommer och lussar på en träning? :)
Åh, jag saknar det när jag tänker på det, alla speciella stunder alltså! Det roligaste som fanns var ju att åka på cuper och få vara tillsammans med laget. Det var alltid en sån speciell känsla.
Synd att man inte tränar friidrott i en stor klubb för då skulle man ju också ha den där lagkänslan och det skulle nästan bli samma sak. Man skulle fara på tävlingar, läger tillsammans. Nu är det ju bara jag i min ålder som tränar...

Jag skulle kunna babbla på i evigheter om innebandyn under alla dessa år (nio år blev det!) och alla händelser! Innebandyn har verkligen betytt och kommer att betyda mycket för mig. Den har faktiskt gett mig otroligt mycket! Synd bara att allt blev som de blev, annars hade jag kanske fortsatt några år till. Redan förra hösten så kändes inte innebandyn helt rätt, varken med träningarna, tränarna eller nått... Nu har jag annat att satsa på istället.
Vem vet, jag kanske börjar med korp-innebandy om en så där femton år? Eller neej, för då ska jag vara maratonlöpare haha!

Ida