Jag bor i en egen lägenhet med min pojkvän.
Jag gör en vecko matsedel och handlar min egen mat.
Jag har medlemskort på coop.
Jag lagar min egen mat.
Jag stiger upp och går till ett jobb, jobbar ofta full arbetsvecka.
Jag städar, går ut med sopor, fryser in rester och betalar räkningar.


Jag borde känna mig vuxen. Jag känner mig vuxen ibland. Men samtidigt känner jag mej så liten. Och jag önskar att jag var liten igen. Då slapp man tänka, planera, fundera och grubbla på allt. Då behövde man bara krypa upp i pappas famn när nått var fel och sen var allt bra igen. Varför kan det inte vara så enkelt nu för?

Kan ingen klok person bara komma och säga för en vad man ska göra och hur man ska leva.

---

Ida