För det första handlat det om nuet, sedan om framtiden och sen ännu längre sikt framåt. Allt känns bara som frågetecken nu. Jag vill ha planer så jag kan andas ut och slippa oroa mej. Vet vad jag vill. Men hur ska jag veta det? Det är ju det som är det svåra...

Året 2009 var det bästa i mitt liv. Allt var bara helt enkelt så bra då. Jag visst vad jag gjorde, jag gick i skola och hade mål som studenten osv. Jag visste vad jag skulle göra sen och att det inte spelade någon roll egentligen. Men nu däremot så är det avgörande beslut.