Mobilens klocka visade 8.20 när jag vaknade imorse. Det tog ett tag innan jag fattat att matteföreläsningen börjad för 20 minuter sedan. Så det var bara att skynda upp, stressa stressa stressa iväg till skolan. Jag hann till andra halvan av föreläsningen i alla fall. Första gången jag försovit sen jag började. Nu har jag ingen mamma som knackar på dörren och frågar om jag verkligen har sovmorgon...

Jag har inte riktigt hunnit reflektera över flytten tidigare. Det är först nu som jag börjar inse att Göteborg är mitt nya hem, min nya stad och där jag troligtvis kommer tillbringa minst fem år framöver. Samtidigt så kommer ju Boden alltid att vara hemma för mig.
"Till jul ska jag åka hem" men "nu ska jag hem och laga mat", två saker som jag kan säga och som betyder två helt olika platser. Just nu har jag två platser som är mitt hem.
Konstigt hur fort man anpassar sig och kommer in i rutiner. Det går mycket fortare än vad man tror. Att åka spårvagn är nu en självklarhet. Sträckor som jag i början gick skulle jag aldrig fundera på att att gå nu. Nu tar jag spårvagnen direkt, utan att tänka. Att skynda sig från lektionen/föreläsningen så köerna till microarna inte hinner bli så långa på luncherna. Att hela tiden planera allt, planera vad man ska äta, när man ska tvätta, när man ska göra grupparbeten osv osv.

---