26 november! brunett hihi!

Åh vad jag var orolig för att det inte skulle bli bra, eller ja, för att jag skulle ånga mej... Men det gick bra och kändes bra efteråt. Lite (eller mycket!) ovant efteråt bara. jag vet inte riktigt hur många gånger jag blivit rädd för mig själv när jag råkat gå förbi en spegel och inte tänkt på att jag färgat håret. Det känns.. spännande iaf! Mamma och pappa kände inte igen mig. Pappa trodde att jag var en av linas kompisar först, haha!









Men, nu väntar sängen! Nattinatti!


Ida


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0